Dikter, slumpvis

Det är våren

Och nu är julen här. Nu är julen här med våren. Den sista snön ligger ännu som kvarglömt nerblåst gammalt blött lakan över gräset och pionerna, snart är den borta. Snart är det jul. I denna märkliga tid. Ljumma vindar rister granen om natten och alla de kulörta lyktorna kränger och gungar. Bäcken brusar i mörka skogen. I denna tid är våren här. Nu kommer regnet, nu kissar änglarna i marschallerna, nu stiger vi ur bilen med julklapparna, känn dofterna av jord och spirande förmultnelse, livet vänder åter. En ros är nu utsprungen. Och det känns ingenting fast knoppar brister. Våren är här med julen, här är ett allvarsord på vägen: Ta emot allt med öppna sinnen. Bliven icke förskräckta! Eder väntar en stor glädje kanske. Eller något helt annat. En herrens ängel kom och sa det, vitklädd med ljus i hår, vårens Lucia. Med en ljummen vind. Och den ljusnande framtid, rökelse och myrra. Den gode Gudens gåvor. Tulpaner och hyacinter Herdarna kommer in, kisar mot det skarpa ljuset, sträcker fram sina handlingar. Sina pass uppfiskade ur toaletter. De har lera på skorna. Det är våren, fåglar kommer i tusenden, slår sig ned i träden, sitter där så stilla och röda. När en tid har gått ska barren sakta falla till golvet, fåglarna försiktigt lossas från de nakna grenarna, träden bäras ut för att dö på trottoarerna. Nu ska något nytt börja. Det har redan börjat. Mörka knölar växer i jorden. I denna märkliga tid. Bleknar en stjärna i öster. Blåser en vind från söder, en varm vind, en mörk och förpestad. Det är våren, det är julen, det är något helt annat.

 

Klicka här för ny dikt