Dikter, slumpvis

de vita maskarna

Jag såg en civilisation av vita maskar. Intelligenta vita maskar med en högt utvecklad teknik som sköttes telepatiskt, utan redskap, bara de små saxarna i munnen. Intuitivt gjorde de allting rätt och upplöste sedan sig själva till små genomskinliga myggor som dansade i solen, sommarkvällar vid sjöstränder. Jag anser, åtminstone ibland, att man inte kan komma längre.

 

Klicka här för ny dikt