|
|
Denna sommar ser man bara
redan utfrätta och bleka ansikten
på stränder eller perronger, förvånade,
prisgivna åt allt som går dem förbi. Ibland
kan någon höja handen
och vinka, man hör hur det
prasslar till. Kunde de gråta också vore det
en annan värld, om det vore alla
på en gång, om det blev floder. Men
det blir inte floder. Är det litteratur
om man säger så, om man säger
att man tycker om dem, men inte önskar
en närmare kontakt. Att de är
som blommor och gräs
borta.
Alla dessa som längtar
efter mig eller drar mig. Är de berättelser
om mina liv. Är det de sörjande, är det
min död? Solen
skriver igen och igen
all skugga är som borta, vi är
i historien och den fortsätter, alla dessa
organismer kunde inte veta vad de gjorde
och jag är en.