AVOCADOBERGEN var en gång förort till en större stad. Nu har någonting hänt och förorten förvandlats till en by i världen, låt vara att den är byggd i betong. Här lever man vidare i samma lite taffliga närande och tärande som förr i historien. I utkanten håller ett postmodernt storföretag just på att gå under.

Den lokala säkerhetspolisen har med tiden omvandlats till ett slags hjälpare och samtalsterapeuter, något som invånarna inte tvekar att utnyt­tja. Dock tvingas man ibland försöka upprätthålla ordningen. Mer eller mindre lyckade ingripanden skildras i protokollen.

Dikterna fokuserar dock envetet på den mänskliga sidan, på människor­nas egna berättelser och försök att förstå sig själva. Livet har återupprät­tats som improvisation, och det gäller inte minst relationer, kärlek, religiösa idéer, gemenskapens skiftande for­mer. Och människorna är bara alltför mänskliga, så som de alltid har varit.

Rösterna från Avocadobergen är nog ingen dystopi. Kanske är det istället en utopi – vad vi med lite tur kan up­pnå, om vi tar oss ut ur konsumtions­samhället med livet i behåll.

Allt berättas med största medkän­sla. En stor, ibland ganska varm sol lyser över det hela.

Utkom i april 2018

Rösterna från Avocadobergen

Förlag: Ordfront

Recensioner

Allehanda.se

DN

Länstidningen Östersund

Svenska Dagbladet

Västerbottens-Kuriren