|
|
Mänskligheten, teaterstycke
Ett lite för stort antal personer hopträngda i en telefonkiosk. Spelet börjar med alla kommer springande från var sitt håll och tränger sig in. Stämningen är sedan ängsligt behärskad, stressen hålls tillbaka
1.
A: Om jag böjer in knäna såhär..?
B: Men foten är ändå ivägen…
A: Så?
B: Lite bättre… tack
A: Det är fint att vi kan samsas.. när vi ändå är här
C: Tycker det kunde vara dags för kaffe nu
D: ( sticker ut huvudet) Det är vi som är mänskligheten. Vi strävar på härinne
E: Det är trångt om saligheten… särskilt den. Men annars
C: Vi hade telefon också förut, men sladden har nog gått av. Det svarar ingen när man ringer.
E: Eller också är han kanske ute?
D: Ute och cyklar kanske….
A: Det är vi som är mänskligheten. Det finns kanske andra grupper och sammanslutningar, men det här är vi
D: Vi gör det bästa av… av det här.. alltihop. Men vi har samlevnadsproblem förstås… inte allvarliga, men
B: Det har ju alla!
C: Ja det är otroligt vanligt!
B: Kan du flytta på foten lite till… mera… sådär tack
A: Det viktiga för oss är att alla får bli lyckliga, men på var och en sitt eget sätt
B: Så sa vi inte. Alla skulle bli lika lyckliga, sa vi bara
A: Efter egen fason, sa vi. Men sen blev vi oense om ordvalet
C: Det är skillnad på bara lyckliga eller fason
E: Men om fasonerna är olika blr det ändå inte rättvist
B: Fason låter löjligt bara. Efter eget skön, tycker jag… skulle du vilja.. ja din arm där.. så, tack!
A: Då säger vi fason. Eller huvud. Vi kan bli lyckliga efter eget huvud. Resten av kropparna kan vi glömma för dom ser vi så lite av
D: Vi har ett problem med dålig lukt som kommer upp från kropparna. I nästa fas kommer vi inte att ha några kroppar tror jag
E: Möjligen astralkroppar. I alla fall nånting andligare vore bra
C: Har ni tänkt på att alla kanske inte vill bli lyckliga. Va? Vad säger ni då?
B: Då säger vi att dom får skylla sig själva
A: Då säger vi att det är deras fason
E: Men om en vill bli lycklig på tillexempel jonglera med vinflaskorna, då kan inte dom andra
C: Då får dom andra göra nånting annat som dom kan bli lyckliga av. Man kan göra mindre saker som inte tar plats. Eller man kan turas om med jongleringen. Man får samsas om lyckan
E: Ja för den räcker ändå bara till dig
C: Jag tycker inte vi ska bli lågsinta här. Och inte förlora oss i detaljer. Vinflaskorna har vi förresten ställt ut till insamlingen
E: Vi kan ta in dom igen för det finns ingen insamling längre. Vi lade ner den för den var inte bärkraftig
C: Det var bra
D: Ett gemensamt beslut
A: Jag kanske sov… förlåt
D: Det visar att vi kan
C: Bra. Eller hur?
A: Jo jättebra… Demokrati.
D: Ja just det…
B: Jättebra
2.
C: Det är vi som är mänskligheten.
A-E: Ha ha (skratt överlag)
D: Jag måste ändå säga… tycker inte att vi är…
C: Vad tänkte du säga?
D: Nej jag vet inte…
C: Säg det nu!
D: Tråkigt, men… representativa
E: ?.. för vadå?
D: Eller värdiga. Vi är ovärdiga. Mänskligheten… är ett ord som förpliktigar. Och vi är bara några små skitar som blivit kvar i en telefonkiosk
A: Så kan man inte se det!
D.Vi har ingen stil, det är vad jag säger
B: Vi kunde heta nånting annat, om det stör dig. HV 71 kommer jag ihåg. Snyggt namn
C: Tänk efter… Vilka, utom just mänskligheten, skulle kunna klara av en sån här sak, genomföra den på ett fungerande vis?
D: Men har du funderat på varför? Varför är en fråga vi alltför sällan ställer oss. Vad gör vi här? Vi tragglar på som vi alltid har gjort… Jag är besviken på oss
A: Finns det inte något storslaget i det, att framhärda? Det trodde jag
D: Utan framåtanda… vi vill ju ingenting särskilt
C: Men velat har vi väl alltid gjort. Vi har varit så otroligt framåt hela tiden. Vi har gjort så mycket… allting! Vet du att det var min farfar som byggde den här telefonkiosken – med sina bara händer. – Och då fanns det inte ens telefon!
D: Och sen, vad blev det av alltihop?
C: Vi har väl gjort mycket sen dess. Och det ena ledde fram till det andra, Och nu… och sen…
E: Händer, sa du. Då tänkte jag på våra fina händer! Den mänskliga handen är ett underverk av finkänslighet. Vår finaste resurs. Den kan allt
D: Jag betackar mig för händer. Det har varit otroligt mycket med händer hela tiden. Folk har gjort allt möjligt med dom och dom är nästan alltid skitiga
E: Skiten har isåfall varit en del av oss, våra liv har uppstigit ur skiten och blivit mänskliga. Så ser jag vår historia. Grisarna klarade inte av det, dom blev kvar där…
Plötsligt hörs i hötaleriet några jättestora stereofoniska kosmiska grymtningar. Mänskligheten ser sig lite ängsligt om.
E: …Men… (vad skulle jag säga?.. ) skiten under naglarna påminner oss om den kamp vi har utkämpat för att komma hit
D: Menar du hit?
E: Inte just hit kanske…
B: Det här är bara tillfälligt
A: Vi vilar oss lite, sa vi, medans vi jobbar för högtryck
C: Medans vi tar ut kompassen mot nya mål
A: Ja just det
C.Det var rätt
E: Det var bra sagt
B: Bra…
3.
Det ringer!
C: Det ringer!
E: Hallå… ja det är… Mänskligheten… ja… nej… vi har nog kvar, det räcker ett tag… nej det ska det nog inte… tack ändå… tack… Det var om ricinolja igen
B: Vadå?
E: Norsk firma. Men vi har litervis med sånt där. Jävla tjat jämt om produkter
C: Vi skulle behöva något riktigt uppiggande istället. Och något milt förstoppande. Det kanske inte går ihop förstås
A: Nej man måste välja
C: Uppiggande tycker jag. Det blir trevligare, bättre stämning om alla är lite uppåt. Vad det än beror på. Det kan vara något kul man har sett på TV, eller lustgas, vadsomhelst. Huvudsaken är att hålla uppe det goda humöret.
B: Jag tycker också att det är viktigt. Jätte i själva verket
D: Jag också tycker så. Det är det enda som betyder något. Det går en gräns där
A: Jag håller med. En gräns för vad som är bra helt enkelt
C: Inga sura miner. Det håller inte
D: Nu vill jag sägA: Jag är från Hjo. Jag är född där. Tänk jag minns Hjo om somrarna i min barndom. En liten stad med ett litet torg tror jag
B: Ja låt oss förlora oss i minnen.
D: Det var inte så jag menade. Men jag tycker sånt är fint. Jag minns så väl. Hamnen en morgon. Sjön låg blank och madamerna kliade sig både fram och bak
C: Det räcker så. Minnen är sak, men det där var att minnas för mycket
B: Får jag också minnas en sak…
C: Nej sa jag
B: Det var om jordnötspasta
C;Det har vi ingen. Den är slut. Och vi längtar alla. Kan vi få en chans att glömma den
E: Jag tror det är fel väg att glömma. Om vi ska glömma allt vi inte har skulle vi inte komma ihåg nånting
A: Han har rätt. Vi måste minnas ändå. Det är en policyfråga
C: Vad var det med jordnötspastan?
B: Jag… jag kan inte säga det. Jag börjar gråta då
E: Då vill jag säga om naturen.. Hur små vi är i det stora hela
A: Ja jo
E: Så kan man väl säga, eller hur?
A: Ja jo
E: I det stora kosmiska varat
A: Jovisst
E: Och i oändlighen bortom
A: Okej
(kort paus)
D: Hjo var ungefär så
Paus. Musik. Alla drömmer om Hjo
B: En lite dum sak med att ha det såhär trångt är att allting bara kan hända i huvudet
C: Men så är det typiskt mänskliga egentligen. Det cerebrala är vår specialité. Tack vare det cerebrala kan vi underhålla oss själva om ingenting händer därute
D: Det är så mörkt därute
C: Det händer väldigt lite där. Men titta…!
4.
A: Titta!
Det kommer någon (ev med avvikande utseende)
B: Det kommer någon..! Hej där, vad gör du där?
F: Jag kom bara förbi, och tänkte kanske jag skulle hälsa på…
B: Så säjer dom allihop. Och sen blir vi inte av med dom
F: Jag lovar, det är ingenting sånt. Jag undrar bara hur ni har det därinne i Mänskligheten
B: Jo tack, och adjö
F: Jag vet att det är fint att få höra till eran sort.
B: Ja det är det. Och alla vill. Varför kan inte folk hitta på nånting eget nån enda gång?
E: Vet du att vi har regler kanske? Stenhårda.
B: Våran handläggning är inte av denna världen, bara så du vet
A: Vi har ett program här som vi har antagit på demokratiskt vis, att alla ska få bli lika lyckliga… efter egen fason.
F: Låter väl bra..
A: Men det gäller inte dig
B: Vi har gjort en utredning om det
F: Men jag vill inte vara med er, bara hälsa på och titta. Jag har en kompis som har varit med er, men han hoppade av för ni var såna paddor, sa han. Det gjorde mig nyfiken
E: Vem kan det ha varit?
B: Affe va? Den jäveln
C: Förrädare
D: Padda! Ska han säja!
F: Han säjer att ni har massförstörelsevapen typ
A: Klart vi har!
D: Vad tror han? Det är för fan farligt att leva med såna som han tillexempel
C: !… den jäveln..!
B: Du kom lite närmare får JAG titta på DIG. Hm… är du terrorist eller va kanske?
F: Nej inte alls. Och jag går nu. Vet inte om ni är paddor, men ni är i alla fall inte trevliga
D: Klart vi inte är, för i såfall ska det vara motprestationer
F: Tack i alla fall för titten
(han går)
D: Han går!
B: Skönt att bli av med han
C: Finns det många såna där? …
D: Kom tillbaka..!
E: Hallå! Det är farligt därute!
D: Kom tillbaka!
B: Han hörde inte… jag undrar
A: Vad undrar du?
B: Om vi gjorde något fel
A: Vad skulle det ha varit?
B: Vi kunde ha frågat honom nånting…
A: Onödigt… tycker jag
C: Vi vet ju mycket redan
B: Men om det stora kosmiska varat..?
A: Skit i det du!
B: Eller nånting…
E: Det är vi som är Mänskligheten. Vi har annat för oss
D: Ja det har vi… jävla Affe förresten!
C: Nu blev det mörkt igen
A: Kan du flytta på lilla fossingen…
C: Ska försöka… Bra så?
A: Tack… nu känns det mycket bättre
Ljuset tonas sakta ner. Musik, t.ex Down a Country Lane, av Copland
D: Mycket bättre för mig också faktiskt
A: Ja du ser…
D: I vår lilla värld
E: En gång var jag på en utflykt. Med min mamma
D: Jaså?
E: Det var i en park bara..
D: Jaha?
E: Men fint ändå…
D: Tror jag det…
E: Det kändes bra
E: Visst. Bra…
– SLUT –